Det lunkar på
Posted in: Blog | Comments (0)
Inget speciellt har hänt på jobbet idag förutom att jag blivit kallad hård av en hyresgäst.
Kan bero på att jag säger nej rätt ofta när det gäller saker som jag inte har att göra med eller tycker att hyresgästen har fel.
Det komiska var att hyresgästen pratade med en kollega till mig samtidigt som jag var i rummet vilket fick mig att till slut säga “Ursäkta men jag är faktiskt här!”.
Thogge @ January 26, 2012
Tillbaka till gruvan
Posted in: Blog | Comments (0)
Äntligen var jag tillbaka på jobbet och jag trodde att mitt lilla “statement” dagen innan att jag längtade till jobbet skulle bita mig därbak.
I stället fick jag en kanondag på jobbet med extremt många jobbarkompisar som frågade än det ena än det andra om Indien.
Arbetsmässigt gick det också bra och inga konstigheter inträffade förutom att någon obskyr elektriker sköt något controllerkort för ett par garageportar. Tack och lov så skulle han få en reservdel och lovade att fixa det som strulade. Inte alltid man kan få den servicen alla gånger.
Att vara hemma så pass länge som jag varit och gått snitslad bana mellan sängen, datorn, muggen har varit lite enformigt.
Nu känns det mer som vardagen har kommit ikapp och det finns en viss trygghet i det och faktum är att jag aldrig trodde jag skulle välkomna vardagen.
Thogge @ January 23, 2012
Slutord om Indien
Posted in: Blog, Indien | Comments (1)
En sammanfattning
Det har gått ett gäng dagar sedan Indien och det känns som det är dags att försöka få ur hjärnan det sista.
En hel del av det som upplevdes skrevs det inget om, vilket i sig inte är konstigt alls.
Så frågan är bara hur man ska göra det så det får någon form och struktur.
Hela resan var helt fantastisk och det enda jag upplevt tidigare som kommer i närheten av detta är resan till Kanada som 15-åring för att spela hockey.
Så vad var det egentligen som var så fantastiskt?
Allt som var annorlunda. Folket, arkitekturen, blandningen, kort sagt allt.
Så vad har jag inte skrivit om?
Första dagen i Bombay lyckades ett par mowgliknoddar få mig upp mot en bil (killarna var mellan 9-11) då jag försökte backa bort från dem. Bägge barnen (ett av barnen kånkade på en 3-åring) gick efter mig och tiggde pengar.
Vår chaufför jagade bort dem och när jag väl satte mig i bilen igen ryckte de upp dörren. Chauffören klev ut och jagade dem en bit.
Sockerrör
Vi stannade till vid ett stånd på gatan som sålde ”juice”.
Rören pressades och vätskan kunde sedan hällas upp i glas med antingen krossad is samt salt i eller enbart is. Smart som man var så stod man över isen då den kunde komma ifrån kranvatten.
Vätskan smakade som en mättad sockerlösning och gick inte att dricka. En klunk eller två var allt som gick att få i sig.
Trafiken
Jag vet att jag skrivit en hel drös om den men det går inte att skriva om Indien utan att ta upp det igen. Helt fantastiskt!!!!
Elefanter
Ganesh heter guden som har elefanthuvud. Storyn bakom det är att hans mamma gav liv till honom i duschen genom att tvätta av sig leran som hon hade på kroppen. Farsan, Shiva, blev sned av någon anledning som gjorde att han inte kunde komma in i huset (Ganesh) och högg huvudet av honom.
Morsan blev ledsen och Shiva lovade att första bästa huvud som hon hittade kunde sättas på Ganesh kropp.
Morsan hittade ett elefanthuvud.
I hemmet finns just nu 4 elefanter i en eller annan form.
Jag har själv en liten Ganesh i någon gul metall som tittar ned på mig.
Maten
Inledningsvis var jag otroligt försiktig med vad jag stoppade i mig.
Inga grönsaker (som kunde ha sköljts i vanligt vatten), ingen is och inget som kunde vara allt för starkt för min stackars mage.
Senare blev jag tuffare och tuffare och till sist så pass vårdslös att jag fick betala med det med en veckas sjukskrivning för magproblem med tillhörande blodprov och det där andra, brunare provet….
Maten vi åt var riktigt god och det enda jag kan klaga på är att allt kött är kyckling i Indien. Såser i alla dess former smakade riktigt gott och det enda jag åt som smakade i närheten av den för egen del förhatliga curryn var Indiernas svar på Big Mac dvs. Maharadja Mac. När jag förväntade mig en utplattad Chicken McNugget fick jag i stället en currykryddad kycklinghamburgare.
Folket
Jag skulle vilja påstå att de precis som vi hade alla typer.
Vissa förväntade sig dricks, andra gjorde sitt jobb och stod inte kvar med mössan i hand.
Vädret
För egen del måste jag säga att jag hade tur som inte var där när det är sommar. Vinter i Bombay har en temp mellan 25-30 plus och hela tiden blåste det lite granna.
Slutord
Frågan jag ställt mig är om jag kommer att åka tillbaka.
Just nu känns det inte så och det beror inte på något vis att resan inte var bra eller något sånt. I stället är känslan mer att jag har sett något jag inte visste fanns tidigare och skulle jag resa tillbaka så skulle det kännas som att upprepa något. Jag älskar att upptäcka nya saker och genom att åka tillbaka igen skulle det mer förstöra hur jag ser på Indien än att ge mer.
Resan dit var perfekt och mer i riktning på det som jag gillar med ett resmål, att upptäcka saker och se något man aldrig varit i närheten av förut.
Thogge @ January 21, 2012
Resfeber
Posted in: Blog, Indien | Comments (1)
Klockan närmar sig tre och sova är inte att tänka på. Har sista snusen ettan under läppen, ligger ned och försöker sova men resultatet blir ett blogginlägg i stället, den här gången med tummarna.
Det är så mycket som snurrar och ska processas.
Tur att man har ett par dagars semester på hemmaplan och kan börja jobba igen på en klassisk måndag.
Hmmm fyra dagar till man ska jobba igen. Lägga golv eller byta mugg, det är frågan
Thogge @ January 9, 2012
Bombay
Posted in: Blog, Indien | Comments (0)
Den här resan har inneburit mycket resande så det kommer säkert inte som någon överraskning att vi packade våra väskor för att åka vidare. I alla fall dottern hade gjort som jag sa men själv hade jag mer samlat det lilla kaos som mina kläder och ägodelar i närheten av väskan för att kunna få med mig allt snabbt.
Ni som känner mig vet att jag inte är någon ”morning person” och denna dag var inget undantag. När larmet förkunnade att klockan var 06:00 snozade jag eländet ett par gånger och lyckades stänga av den. Det som väckte mig därefter var ett telefonsamtal att vår taxi var på plats och att klockan var 7.
20 minuter senare satt vi i vår taxi och jag försökte trött gå igenom om det var något jag glömt (vinterjacka modell tunnare glömdes i klädskåpet. Jag visste att man ska ha rubbet på golvet och inte packa in något i skåpen!!!!!).
Det finns sånt man tror att man vet och så finns det farhågor men tack och lov hade jag inte rätt när det gäller inrikesflyget i Indien. Planet var stort, fräscht och nytt (Boeing 737 för er motornördar). Sätena satt något tätt så det kändes som mina lår var onödigt långa då mina knän konstant petade i stolsfickan framför mig.
Två timmar flyg senare hade vi bytt Delhis 16-18 grader och dimma mot Bombays 30 grader molnfritt.
Väskkarusellen var som på alla andra flygplatser och vi valde att vänta lite tills folkmassan tunnats ut något. Cassie såg sin röda väska och vi dök efter den men efter inspektion sa hon att det inte var den. Min väska dök upp men inte Cassies. Den där röda väskan hon först trodde var hennes åkte glatt varv efter varv på bandet till dess att den var ensam. Så var också vi vid bandet och inga fler väskor syntes till. Jag bad om hjälp och frågade om det skulle komma några fler väskor och tänkte så smått att någon med en liknande väska kanske tagit fel.
För att göra en lång historia kort. Den ensamma röda väskan var hennes.
Taxi till vårt nya hotell, som håller en helt annan prisklass än vårt första, och också visar det både när det gäller antalet folk som kan engelska och rummens standard. Vi bor på våning 6 och hissen är en sån där med draggaller som varje svensk skräckfilmare skulle älska att få använda i en rulle.
Trappan används till stor del av personalen och då menar jag inte att de promenerar där.
I stället ligger det tallrikar, skräppåsar eller sängkläder från de rum som de för tillfället jobbar i. Fastighetsskötarn i mig skriver ut mentala a4-lappar med titeln skräp i trapphus…
Ny taxi eller ska vi kalla det för privat chaufför (runt 300 svenska hyr en snubbe och hans bil 12 timmar) och vidare ut i Bombays myller.
Shopping stod på schemat och Indiska kläder var temat. Den här gången gällde det schalar och återigen slogs jag av hur annorlunda det är här. I butiker är det alltid fler säljare än kunder, om du inte räknar matbutiker eller liknande.
The, Cola eller vatten erbjuds konstant och det känns snarare som man kommit hem till någon bekant som försöker kränga på en Tupperware.
Vi stannade på vad som kan liknas vid en hamnpromenad och utsikten var otroligt fin. Många lokala turister var där och så var även en apa eller två.
Jag kom ihåg att jag läst att rabies finns och att man inte ska hålla på och laja så mycket med djur men chansen att få göra just det med en apa var allt för stor!
Att få ha en apa på ryggen och ta foto har ju sina humoristiska anspelningar.
Maten åts sedan i närheten av Gateway of India och den stora snubben som såg ut att bossa över stället (han satt i en hytt och såg viktig ut) chockade mig lite efter det att jag avslöjat att jag kom från Sverige med att säga ”Tack så mycket”. Det visade sig att han på tidigt 80-tal försökt att ha en restaurant i Göteborg men att han gav upp då svenskarna bara skulle ha kokt potatis till allt. Skrattande sa jag att det var lite annorlunda nu.
Chauffören körde oss sedan kors och tvärs så vi kunde se var de största personligheterna bodde och utanför Shahrukh Khan träffade jag på en ung Indier som satt på en mur och tittade på huset. Han och säkert 30-40 andra delade samma hobby. Han sa stolt att han var ett ”huge fan” och att just nu var hjälten inte hemma. Han var i Dubai och då vår guide som varit framme hos vakten och pratat förklarade för mig och sa att han inte var hemma kunde jag stolt säga ”I know, he’s in Dubai”.
Lite bilresa senare anlände vi till en helt otrolig strand. Inte otrolig för sanden, vilken var av den grå varianten utan snarare för storleken, antalet människor och den otroliga kommersen som pågick strax därvid. Matstånd i långa banor, folk som grillade majskolvar osv.
Just det ja, apor. Även på den här stranden fanns folk med apor men nu var man ju så pass världsvan att man ”uttråkat” skakade på huvudet på samma sätt som till alla andra förslag från nasare av alla sorter, även om det var svårt att inte tycka det var coolt att en apa var mindre än en meter ifrån en.
Att se den orangea solen sänka sig ned bakom horisonten kändes rätt speciellt med tanke på var man var någonstans. Det finns ju inte så många platser man har hemma i sin närhet så det kändes inte riktigt som vardag.
Som ursäkt för att jag från och med nu frångår alla dagar hit och dit gör jag för att jag har slarvat. Jag har inte fört anteckningar på vad som hände vilken dag så i stället för att återupprepa all shopping som gjorts tänkte jag i stället gå in på väsentligheter som mat, dricks, taxichaufförer och annat som dyker upp i huvudet.
Indisk mat
Från början har vi hela tiden försökt att hålla oss till mat som vi kan se vad det är och en hel del asiatiskt.
Igår kom genombrottet för Indisk mat då vår guide lyckades övertala dottern att vi skulle käka lokal mat. Jag gissar att hon då kände sig så pass återhämtad från uppkastningarna i Finland att hon helt enkelt var sugen på något nytt.
Kyckling i alla dess former, någon fisk samt lamm har ätits ihop med Naanbröd och för egen del har det smakat himmelskt! Cassie har också ätit riktigt bra.
Vid en måltid lassades det in små rödlökar, något skumt blad samt minicitronhalvor.
Då jag var hungrig började jag äta en hel röd lök direkt (den var av det mindre slaget) men vår guide ruskade på huvudet och visade att man tog små tuggor av den. Lite som komplement till köttet och brödet.
Han frågade också om jag vågade tugga i mig lite av växtbladet och jag tänkte hälften vågat.
Även denna gång gjorde jag fel då jag skulle ha tagit en liten tugga av bladet och inte hela. Branden i min mun slocknade så småningom och resten av middagen var utan misstag från min sida förutom att jag envisades att även äta ur citronerna i stället för att droppa saften på käket.
Taxichaufförer
Vår första snubbe var en äldre man som snackade en hel del och var jättetrevlig och föreslog än det ena och än det andra. Han var jättestolt att han kört bil i Bombay i över 30 år. Vår guide tyckte dock att det var lite jobbigt att han hela tiden försökt få oss att åka till en mattaffär och var tvungen att nobba det förslaget 6 gånger. När vi var klara för kvällen och frågade hur mycket vi var skyldiga fick vi först summan och hur mycket dricks han tyckte vi skulle ge.
I det här läget dök herr princip upp i mitt huvud och jag blev skitirriterad på att snubben för det första skulle ha dricks första dagen trots att vi redan bokat honom till nästa dag. Han fick hälften av vad han tyckte han var värd och vår guide stack till honom lite mer pengar bara för att få tyst på honom.
Nästa dag var han lite mer butter men körde oss dit vi ville och tjatade inte så jättemycket och när dagen var slut fick han lika mycket dricks som dagen innan.
Dag 3 med samma chaffis blev aldrig av trots att vi bestämt när han skulle komma. Han sket helt enkelt i oss och någon annan bil dök inte heller upp. Vi ringde på en ny bil och den kom efter 30 minuter.
Denna chaufför hade en mycket lägre framtoning och han körde i stället med förslag på vad vi ville handla och att han hade en vän som… ni förstår säkert resten.
Jag satt i baksätet och funderade lite på ett sätt att komma åt den första chaffisen och frågade vår guide hur det funkar i Indien och om chaffis nummer 2 skulle få rejält med dricks, kunde det tänkas att chaffis 1 fick reda på det via chaffis 2?
Vår guide trodde att det var alldeles säkert att det skulle bli så.
När turen var över fick vår droskförare tre gånger så mycket i dricks som den första hade begärt.
Efter halva dagen idag fick vi så svaret. Vår chaffis berättade via vår guide att chaffis 1 blev mycket upprörd över att få höra om mängden dricks som utdelats (ca 50 svenska) och jag satt och jublade högljutt i baksätet. Därefter förklarade jag att många svenskar inte är så bra på att ta konflikter men vi är rätt nöjda när vi ”får ge igen” på något annat subtilt sätt.
Fotboll
Cassie ville se en Bollywoodfilm och vår guide var villig att gå med henne på bio. Jag var inte lika överlycklig att se en rulle på ett språk jag inte förstår och fick ok att sitta och hänga på en sportbar istället. Bollywoodfilmer tenderar till att kunna vara ganska långa.
Baren var helt ägnad åt Manchester United och det kostade 1500 monopolpengar att gå in (ca 225 spänn) och då ingick 4 kuponger som kunde växlas in mot Carlsberg 33cl.
Inledningsvis så var det rätt lugnt. Var lite förvånad att de spelade U2:s One och hade den på repeat.
När spelarna sprang in på planen blev det ett herrans liv och flera i baren jublade med uppsträckta nävar. Jag fick inte ihop det riktigt att ljudnivån i baren var så pass hög men en bit in i matchen listade jag ut att sändningen inte enbart var bilder från arenan utan också publikljudet på separat länk.
Gissningsvis var 70% av ljudet från sändningen publikljud och resten var kommentatorn. Nu hörde jag inte ett smack av det som kommentatorn sa utan det var grymt mycket liv och en hel del ljud även från folket i baren.
Roligast var nog att barfolket och publiken jublade så fort Paul Scholes (på bänken) eller David Beckham(på läktaren) visades i bild.
Det gjorde ju inte saken sämre att Wayne Rooney nickade in 0-1 efter tio minuter. Baren fullkomligt exploderade och när reprisen visades hördes inget ljud från sändningen. I stället var det ”Glory, glory Man United” och baren sjöng med.
Det var inte lite sugen man blev på att konvertera efter den upplevelsen som matchen var och några timmar efteråt ringde jag Pontus i Skåne och krävde att vi bara måste åka och se en match live.
Det här kommer troligtvis att bli sista uppdateringen från Indien då vi åker tillbaka till Delhi i morgon och hem till Sverige via Finland i övermorgon.
Väl på hemmaplan ska jag försöka sammanfatta sånt som inte skrivits och som vanligt finns det planer på något mer men det är ingen idé att jag lovar något för känner jag mig själv rätt så finns det fler idéer än vad som sedan görs färdigt.
Hur som helst har det varit fantastiskt att få uppleva något som är så långt från den egna verkligheten och när det gäller de bekymmer man tycker man har så känns de en smula futtiga.
Även om allt har varit både fantastiskt och omtumlande ska det bli otroligt skönt att få komma hem och krama om kärringen och yngsta. Konstigt hur mycket man tar för givet när man lever mitt i det och hur mycket man verkligen saknar när man åker bort. Inte för att det kom som någon överraskning att jag skulle sakna min bättre hälft eller dotter, men allt det där andra som man inte tänkt på.
Blir nog en helt egen uppdatering efter ett par dagar. Ska bli kul att se om jag kan vända på prylar på samma sätt som jag gjorde med trafiken. Kanske inte vore en sån bra idé att jag kör från Arlanda hem. Just det ja!!!! Jag har köpt en tuta!
Thogge @ January 9, 2012
Internet!
Posted in: Blog, Indien | Comments (3)
Äntligen kan man använda tegelstenen till bärbar och låta tummarna vila! Dessvärre är allt fix och färdigt halv två på natten så någon längre uppdatering blir det inte. Känns som jag börjar samla på hög rejält nu men samtidigt var det inte bloggandet som var huvudfokus på resan utan det var se och uppleva.
Så i stället för en massiv uppdatering blir det bara några lättare ursäkter och omständigheter för att den uteblir men hädanefter kommer jag i alla fall att kunna krydda rapporteringen med lite fler bilder.
Just det ja, vi är för tillfället i Bombay och den staden går inte av för hackor!!!
Thogge @ January 7, 2012
Sova – Dag 3
Posted in: Blog, Indien | Comments (0)
Sömn är ett kapitel som också borde avhandlas. Första resdagen till Indien var det inte mycket av den varan och jag kan inte minnas att jag vaknade något.
Inatt har det varit något helt annat.
Trafiken utanför är helt galen och pågår hela nätterna. Har för mig att jag skrivit något om tutandet…
Dagens schema består antagligen av mer shopping och kanske någon sevärdhet. Känns som om det ska bli någon byggnad så är det för min skull.
Gårdagens shopping innehöll en hel del provning av indiska kläder. Det var nu inte jag som provade utan jag satt snällt och tittade på och fotograferade varje ny utstyrsel. Några bilder från detta kommer inte upp då jag inte vill få stryk av dottern.
McDonalds i Indien har ingen Big Mac. I stället har man en Chicken Maharadja Mac och jag min dumskalle trodde den skulle vara “ren”. I
Jag borde ha insett att de skulle slä.ga in curry i den. I stället fick det bli nuggets och man kan inte undvika att känna sig tråkig som inte testar mer käk. Problemet är bara det att snubblar man över fel pryl så riskerar man att spendera 1-3 dagar på muggen i stället.
Frukost nu och den består av juice, te och baban
Thogge @ January 7, 2012
Strul med det tekniska
Posted in: Blog | Comments (0)
I stället för att ha en längre tumorgie via mobilen sparar jag skrivandet tills det teckniska är löst.
I korta ordalag. Ätit, shoppat och strax dax för sömn
Thogge @ January 6, 2012
Marknad – Dag 2
Posted in: Blog, Indien | Comments (1)
Nio timmar sömn gjorde underverk med både kropp och själ. Så mycket att frukosten skippades till förmån för en banan eller två.
Vår guide dök upp och hade fixat en svart-taxi. I Indien är det tydligen lika vanligt med olagliga företag spm vanliga. Jag har ingen aning om hur dom står sig i förhållande till varandra.
Trafiken var lika härlig dag 2 och det sjuka var hur fort man anpassade sina reflexer till de nya omständigheterna.
Situationer som tidigare betytt att en krock var nära förestående sov man sig oinspirerat igenom. Det gick så långt att det kändes som om det skulle vara kul att testa på att leka chaffis i Indien.
Tack och lov aggerade jag inte på infallet.
På vägen till Dili Haat såg vi några tempel från vägen som såg helt otroliga ut. Vi får se om det blir något utrymme för arkitektur de dagarna som är kvar.
En flock fåglar kan man se i Flempan (duvor) eller vid en hamn (måsar) eller längs med vägen i Indien.
Fåglarna som kretsade över vägen såg mer än lovligt konstiga ut. Inte för att det var något konstigt med dem. Det var snarare min inskränkta hjärna som inte kunde greppa att hökar kunde leva i flock.
Förklaringen var att vi precis åkte förbi Indiens största kycklingslakteri (nästan alla rätter på McDonalds består av kyckling) och jag gissar att hökarna aggerade renhållningsarbetare.
Marknaden kändes som en korsning mellan Skansen och Legoland men med Indiskt tema. Tyger, kläder, smycken, mat, leksaker i trä samsades med porslin, krukor, tvålar och annat smått och gott.
Färgerna var det som stod ut och samtliga säljare var respektfulla och tog en huvudskakning med ett leende.
Texten nedan är en tjuvstart som skrevs från marknaden då dottern stod och valde och vrakade bland indiska kläder
Jag har precis petat i mig en “butter chicken” tillsammans med lite naanbröd. Magen ser ut att hålla rätt väl. Cassie har dock lite problem med att få i sig något. En halv tallrik nudlar är bättre än inget.
Lite skämtsamt så uppdaterade jag, eller försökte, min facebookstatus till något i stil med “smart att äta indisk mat och inte veta var närmaste mugg är”.
Jag behövde inte oroa mig, kan jag säga så här i efterhand. Allt funkar som en klocka och ska man fortsätta med skitsnacket så handlar det snarare om eftersändning än om förtidig avgång.
Jag tycker lite synd om vår guide som föreslår en den ena kulenariska rätten efter den andra och vi livrädda svenskar som nobbar allt som ser skumt ut.
Jag har försökt att förklara för honom att jag har svårt att käka sånt jag inte kan se vad det innehåller.
Som den där smörkycklingen idag. Lårbitar från en kyckling bladandes i en sås som hade en intressant färg som jag som rödgrönfärgblind vägrar att ens försöka gissa. Just det ja. Han sa till om att den inte skulle vara stark…vilket den givetvis var, i min bok.
För att undvika den värsta rusningstrafiken, och tro mig det vill man, bestämde vi oss för att åka till något guiden kallade för en mindre marknad.
Marknaden visade sig vara fyra gator i kvadrat och på utsidan fanns affärer i undervåningarna på byggnaderna. Lite som Skärholmens centrum före taket och kanske till 70% av storleken.
Chock nummer ett var att Indiens svar på Ababvakter bär gevär. I alla fall gjorde snubben det som öppnade dörren till juvelbutiken.
För egen del blev det 2 par jeans, 3 t-shirts (jag vet Millan att jag har över 90 t-shirts hemma men många av dem ska jag ju trycka på åt andra och dom här var snygga!) och 3 par hörlurar.
Varför 3 par hörlurar kanske ni undrar. Jag är en sån där missbrukare av musik och hörlurar brukar räcka allt mellan 3-6 månader. De jag har nu är tejpade och sjunger på sista versen så då är det skönt att ha två i reserv.
Cassandra hittade ett supersnyggt indiskt plagg men likt sin mor hade hon snubblat över något dyrt ( syftar inte på mig, jag är billig som fan!).
Plagget skulle kosta 5000 svenska och affären hon var inne i var motsvarigheten till Indiens Gucci.
Hem till hotellet igen och äta middag. Konstigt det där med tidsomställning. Magen håller fortfarande svensk tid och vår middag intas klockan 10-ish lokal tid. Kvällens smakupplevelse stod Pizza hut för och det behövs nog ingen Shelldon Cooper (Big bang theory) för att lista ut att pizzan innehöll kyckling och var hot!
En annan anmärkningsvärd sak är att deras inhemska öl gäller även Tuborg och Carlsberg som bryggs på licens. Den där Kingfisher var också drickbar men får man valet att shoppa en 65cl Carlsberg är det svårt att välja något annat.
Har det smugit sig in någon konstig bokstav någonstans beror det nog till stor del på att det här skrivs från min mobil. Den bärbara datorn får aggera laddare med alla sina usb-portar och den olåsta telefonen med indiskt vodafone får leka surfpunkt för min låsta tre-mobil då nätverkskortet i den bärbara fuckar mer än en indisk gatuhund “in heat”.
Så här sitter jag och tumtrycker bokstav för bokstav i stället för att få smattra iväg med min brutala fingersättning. Tänk matadoren i Ferdinand så har du en bra bild 
*shout outs*
Saknar Millan, saknar Mickis, saknar att få spela sc2 när det finns tid att slå ihjäl även om den är kortare då de här djävla tummarna tar 4-ever att få ur sig bokstäverna!
Dags att sova då klockan nu är kvart i ett, lokal tid
Thogge @ January 5, 2012
Dag ett – Indien
Posted in: Blog, Indien | Comments (5)
Planet var det snyggaste och nyaste jag åkt med. Någon form av Airbus som rymde sjukt mycket folk. Två-sits till vänster och höger om en rad med 4 stolar i mitten. Gissningsvis bortåt 55 rader men då får man räkna bort de första tio där sätena kunde vecklas ut till en säng.
Undrar hur mycket deg det ska till för att åka därframme.
I varje stolsrygg fanns en 7-tums bildskärm och inledningsvis kunde man se vad kameran i planets nos såg eller ställa om den till att filma marken.
När alla säkerhetsgenomgångar var gjorda och planet puttrade på som det skulle kunde man börja välja vad man ville göra.
30-talet filmer eller 5-6 avsnitt av ett gäng utvalda serier kunde ses. Ett gäng radiokanaler, allt från klassiskt till country med lite J och K-pop däremellan.
Dryga 6 timmar flyg skulle manglas och jag försökte pressa mig till att sova men kunde inte hitta någon fungerande sovställning. Med två timmar kvar däckade jag och lyckades få ihop 90 minuters sömn.
Dottern höll inte på med några liknande hyss. Hon valde i stället att se ”Big bang theory”. Gissa om hon har varit lite sliten idag.
På flygplatsen var det en extremt trevlig lirare som tog emot alla visum och andra handlingar som skulle fyllas i.
Dessutom har Indierna varit smarta nog att även sätta en Tax-Free före sin egen tull vilket gör att har man inte fixat full ranson så kan man se till att göra det på plats.
I tullen hade man fikapaus så där gick det smidigt.
För att vara på den säkra sidan med huvudvärkstabletter och sånt så försökte jag shoppa några piller men då jag precis plockat deras variant på maxbeloppet för ett uttag (10.000 rupier) så hade han ingen växel men löste glatt problemet genom att fråga hur många piller jag ville ha och sedan ge mig dem. Någon rolig souvenir i form av en svensk tjuga kom inte på fråga.
Bilen från hotellet var lite struligare att hitta men till slut befann vi oss i bilen på väg mot hotellet.
Det första som slog en var att han använde tutan säkert 10 gånger mer än han använde växelspaken och av den ljudbild som fanns runt bilen så var det helt normalt. Cassandra och jag satt och skrattade inledningsvis åt det hysteriska tutande som skedde i tid och otid.
Observation 1
I Sverige tutar man för att någon varit dum eller elak, skurit av en, inte släppt in en eller helt enkelt för att väcka någon som stått 10 sekunder vid ett rödljus och det varit grönt.
I Indien tutar man för i princip allt förutom det vi svenskar gör.
Man tutar för att folk ska slippa vrida på huvudet och se att man kommer pilande på insidan. Man tutar på fotgängare så att dom förstår att man inte kommer att släppa fram dem. Man tutar så att bilen framför en flyttar sig lite åt sidan så att man kan köra två i bredd i samma fil. Kort sagt, man tutar.
Observation 2
I Sverige har vi filer och dem åker man i.
I Indien bryr man sig inte så mycket om filer. Det känns mer som om strecken mer är dekoration än något att bry sig om. Får det plats 4-5 fordon och det är målat två-filigt så är det snarare målaren som varit korkad. Inte bilförarna, cykelåkarna, traktorerna, åsnekärrorna, oxkärrorna, mopedister, motorcyklister, busschaufförer eller lastbilschaffisarnas fel. Just det ja, glömde dom där skumma trehjuliga ekipagen som är precis överallt och gör runt 40 km/h.
Observation 3
En stoppskylt betyder sakta ned till 40 och visa sedan att det är du som bestämmer.
Observation 4
Om du vill ha ett Indiskt telefonabonnemang måste du ha någon typ av dokument som styrker vilken adress du bor på. Hur mycket telefonförsäljarna än letade i pass och även på mitt körkort hittade dom inget som gjorde att jag kunde ringa hem billigare.
I Sverige skiter man fullständigt vem som ringer vem med vilken anonym telefon som helst.
För att återgå till trafiken och den minst sagt omskakande upplevelsen det var att se just för att det var så pass annorlunda mot det man är van med hemma så måste jag ändå säga att alla var helt galet skickliga på att spela just deras variant av stadskörning, rusningstrafik och tutleken.
Inte en enda smäll såg jag på dom 3 timmarna vi åkte bil idag. Inte minsta lilla lackskada!
Vår guide frågade mig lite roat om jag hade lust att provköra och det var inte så där jättesvårt att avstå. Det spelar liksom inte någon roll om man varit budbilschaffis i Stockholm då man inte fått lära sig grunden för bilkörning i Delhi. Tutan.
Tutan var så pass central i framförandet av de fordonen att jag såg framför mig att yrkesskolan för bilmeckar bara måste lägga stor tyngdpunkt på just sagda fridstörare.
Det som gör allt till en förmildrande omständighet med närheten till varandra i trafiken är att nästan ingen bil skulle slå min Skoda Felicia från 1991 i acceleration. Allt låter och varvar högt med fartökningen går inte så där jättefort. Det gör att folk faktiskt har tid att flytta på sig, bromsa och allt det där andra.
Vår guide tog med oss till en ”shopping mall” en bit utanför och som han stolt sa var det just det här affärscentret som var bäst.
Tråkigt nog var det just detta som var dagens ”jasså”. Centret var precis som vilket annat i Sverige och olikheterna är det som hittills fått en att gå ned i spagat.
Det som var kul att se var alla förvånade Indier när dom såg bulan jag hade under överläppen. Den glade incheckaren på flygplatsen var först med att fråga om jag råkat ut för någon olycka.
Smolket i glädjebägaren är just att tekniken har fallerat en smula idag.
Hotellet har Internet men det var upptaget då den enda sladden som finns att tillgå redan används.
3 har på tacksamt sossemaner stängt ned Internetaccessen på min mobil då jag nått någon form av ekonomisk smärtgräns för den här periodens räkning.
Nu står hoppet till vår guide som har lovat att försöka fixa ett simkort utställt på honom och han undersöker vad mobilt Internet kan gå lös på.
Gissningsvis ligger det en bra bit under Tre:s smärtgräns i alla fall.
Thogge @ January 5, 2012
En liten uppdatering
Posted in: Blog, Indien | Comments (1)
Internet på hotellet var i princip obefintligt och Tre var vänliga nog att fimpa min svenska koppling innan den blev allt för hög. Vår guide sa att hans mobilabonemang inte når den summan på ett år. Jag satt och skrev lite igår men den smärre uppsatsen ligger på datorn och får ligga kvar där till dess att den får en hederlig tp-kabel i sig.
För övrigt har jag packat så pass lätt att det enda som återstår av rena kläder är ett par foppsar. Resten används redan eller anses som otjänligt för tillfället.
Thogge @ January 5, 2012
På flygplatsen igen
Posted in: Blog, Indien | Comments (0)
En rätt seg dag som hade nästan samma mängd resfeber för egen del spm gårdagen. Känslan som kommer närmast är timmarna före en final eller viktig match. Oro, nervositet, upprymdhet, grinighet. Om allt går som det ska sitter vi på planet om 4 timmar.
Frukosten på hotellet var ok men lunchen inte den roligaste.
Hur som helst innehåller flygplatsens utbud yoghurt för dottern och olut för mig.
Thogge @ January 3, 2012
Helsinki by night
Posted in: Blog, Indien | Comments (0)
Om bara bussen kommer snart får vi sova.
Bussen anlände en liten kall stund senare och för tillfället sitter vi på hotellets restaurang. Biffar med pommes är beställda och antagligen är det det sista man ser av en död ko på några dagar.
Att flyget till Indien när vi väl dök upp i Helsingfors var ganska väntat. Vad som var mindre väntat var flygvärdinnan som på planet står och drar vilken gate vi anländer till och vilken gate Delhiplanet ska gå ifrån…. Maten dök upp!
*uppdatering*
Jag vet inte om det var dagens vedermödor som höjde kvällens sista måltid till något utöver det vanliga men den utskurna biffen var snudd på värd att försena resan 24 timmar!
Var var jag någonstans… Infon från flygvärdinnan på planet fick några av resenärerna att sprinta till Delhi-gaten. Själv så stannade jag precis utanför vår och fick infon att planet hade gått och vart jag skulle gå i stället.
Eeva var inte så där superbra på multitasking och slutade skriva nya biljetter så fort hon hade telefonen i örat. Hon var lika bra på det som jag var på att följa hennes anvisningar om vart jag skulle för att få hotellkupong och matpapper.
Jag vet inte hur länge jag irrade och hur många jag frågade innan jag hittade platsen dit vi skulle.
Eeva hade glatt, nåja, sagt att jag skulle iväg till service centret. Centret visade sig vara en telefon som ingen svarade på innan man ringt ut signalerna 6-8 gånger.
Stefan: Do you speak swdish?
Telefonkvinnan: Yes, no.
Klara besked är alltid skönt att få så efter de inledande språkförbistringarna blev vi anvisade var bussen gick och vilket hotell vi skulle till.
Just nu slappas det i rummet med csi på tv:n
Vi blir utkickade härifrån 14:00 och dessförinnan får vi käka både frukost och lunch. Sedan följer 4-5 timmar finsk taxfree.
Thogge @ January 2, 2012
Försenat på Arlanda
Posted in: Blog, Indien | Comments (1)
Resans första vägbula har dykt upp. Än så länge ser det ut som vi kanske hinner med flyget från Helsingfors om nu planet går från Arlanda på den nya tiden. Möjligheten finns också att Delhiplanet hålls så att vi hinner med.
siffernissarna på Finnair kommer givetvis att räkna så de loosar så lite stålar som möjligt.
Thogge @ January 2, 2012
Liten kom ihåglapp
Posted in: Indien | Comments (0)
Hotel Apple Tree
Adjacent to Mahalaxmi Mall, C-2 Raj Nagar District Centre,
Raj Nagar, Ghaziabad, U.P. India.Pin : 201002
Telephone +91-120-4501050 Fax +91-120-4501051
Ambassaden i Delhi
4-5 Nyaya Marg
Chanakyapuri
New Delhi
Tel:+91-11-4419 7100
Thogge @ January 1, 2012
En sån där dag efter
Posted in: Blog, Indien | Comments (0)
Känns lite klent att gnälla när man såg att en kompis hade jobbat hela natten med att styra upp ungdomsfyllor och annat kul som finns ute på stan.
Hur som helst så känns det inte riktigt som man studsar omkring på tå och hjärnan är lite segare än vanligt.
Rotade fram resväskan för att packa och blev inte ett dugg förvånad att jag inte hade packat ur den sedan London för över ett år sedan. Tack och lov hade jag plockat undan all smutstvätt och det som återstod var några inköp jag gjort. Hittade en elkontaktskonverteringsgrunka så nu slipper jag shoppa en till.
Telefonnumret till Svenska ambassaden är framrotat och vad det ser ut så har ingen tid ändrats på våra flyg.
Strax dax att åka ut och shoppa det sista så som schampo och tvål.
Thogge @ January 1, 2012
Sista arbetsdagen för i år
Posted in: Blog | Comments (0)
Dagen gick förvånansvärt bra. Ytterst lite trassel och nästan alla arbetsordrar avklarade. De två som blev över gick inte att utföra då en hyresgäst inte svarade på telefon eller var hemma samt att nummer två som hade låstrassel inte kunde få sitt lås bytt då ingen var hemma även där.
Min hjärna har idag fungerat ungefär som följer: Ta fram skruvmejseln och skruva åt skruven, indien, indien, visa hyresgäst att en trasig lampa sällan lyser, indien, mäta ut vilka två av tre hål som innehåller ström, indien, indien, plocka skräp, INDIEN, INDIEN, mecka med köksfläkt, indien, indien.
Hade min fd svenskläraret haft tillgång till vad min hjärna till stora delar var ockuperad med hade hon utan tvekan slitit fram rödpennan och skrivit “Störande upprepning”.
Thogge @ December 30, 2011
Ruggigt nära nu
Posted in: Blog, Indien | Comments (1)
Om 5 dagar åker vi!
Tidigare i månaden har jag bara tänkt lite då och då på resan eller när jag pysslat med något lagom trevligt på jobbet som fått mig att vilja tänka på annat. Typ skräp-plockning eller liknande. Apropå jobbet så försöks det stenhårt att få bort alla arbetsordrar så man inte kan ses som någon mupp som slöar och drar fötterna efter sig och räknar med att kollegerna ska göra jobbet åt en. Problemet är att man måste muta folket på kontoret så att man inte åker på arbetsorder från något annat område. I dagsläget ska vi ha 2 pers på semester men ytterligare en försvann idag. Ska ha varit en allergisk reaktion på något.
Hur som helst har dagen fyllts med toastolar som läcker, gardinstänger som inte kan sättas upp, termostater som inte lirar och en hel del telefonsamtal om att kolla än det ena och det andra.
Framförallt har det kollats fasader då våra hus har plåtar fastskruvade och den där eländiga kvinnan som blåste sist kanske hade blåst loss något.
Efter middagen så blev det en del surr om Indien och vad man borde plocka med sig. Kom precis på att dom har runt 20+ där och min bleka nordiska hy faktiskt behöver solskyddsfaktor även i så pass låg temp. Tydligen är det ok att ta med sig en laptop dig men inte två. Biff var inte helt okay att försöka släpa med sig heller (har för mig att det var något om heliga kor….).
Även om dottern till familjen vi firade jul hos nu har körtelfeber så känns det ändå som nästan allt är på spåret. Inkubationstiden för sagda sjukdom är ju ändå 4-6 veckor och då är vi ju hemma igen. Apropå sjukdomar har jag redan börjat tugga på sån där tarmflorapiller för att undvika turistmage. Vi får ju se om det lira.
Thogge @ December 28, 2011
Ett nätverkskort och den där Dagmar
Posted in: Blog, Indien | Comments (0)
Morgonen inleddes strax före 4 inatt då en av kaninburarnas plasttak började smälla i vinden. Blåsten tog i så pass hårt att jag undrade om fönsterrutorna skulle hålla.
Efter ett tag bestämde jag mig för att gå ut och se om jag kunde lägga någon tyngd på taket och slippa smällarna. Kaniner kan ibland dö av hjärtslag, men jag ska villigt erkänna att jag strök längs husväggen när jag var ute. Satan vad det blåste!
Ett par brädor senare smet jag in men kunde inte sova. Bestämde mig för parkera i soffan och läsa tills jag blev trött igen.
Någonstans runt 6 tror jag att jag deppade ihop och drog filten över mig bara för att väckas strax efter 9.
En av grannarna ville vänligt informera att ytterligare ett av våra träd hade valt att lägga sig. Denna gång ej över uppfarten utan istället över en av de tre vägar som löper runt vår tomt. Så den här gången var det grannens uppfart som var blockerat av ett liggande träd och den här gången var trädet hyfsat mycket större.
En sak som jag har lärt mig av dagen är att det finns många trädfällare i Tullinge. På den något stressade sökningen jag gjorde hittade jag 4 och när jag var ute och som hastigast tittade på en av telefonstolparna fanns det ett par nummer även där.
Trädhelvetet utan topp
Snubben med motorsågen dök först upp med barnvagn och en extremt tyst boxerhund, lämnade prisförslag och sade därefter när han tänkte kapa upp trädhelvetet. Han fick mina uppgifter för fakturan och sedan var det dags att göra sig i ordning för dagens exkursion till huvudstaden.
Familjen skulle prompt in till stan och då det såg ut som det skulle gå ganska fort (jag borde ha vetat bättre) bestämde jag mig för att knata omkring lite i stan tillsammans med alla andra mellandagsreadårar. Jag fick rätt tidigt rapporter om att den förutspådda tiden för avresa skulle blåsas med någon timme och började så smått fundera på om jag skulle gå på bio.
I stället letade jag rätt på alla teknikaffärer jag kunde hitta och tog god tid på mig.
Jag hade inget speciellt som jag tyckte jag behövde men ett trådlöst nätverkskort ropade högt till mig och för 49 spänn tänkte jag att om jag nu hittar ett billigare i Indien så får jag ta den smällen.
Övriga inköp som blev var:Imodium plus, någon typ av magbakterie piller, 2 doser Yakiniku sås och ett misslyckat försök till adapter till dotterns telefon/hörlurar.
Installationen av nätverkskortet tog närmare en timme på min lätt ouppdaterade äldre bärbara dator. Känns ändå skönt att kunna lösa enklare problem själv och inte alltid vara tvungen att ringa efter killar med boxerhundar.
Thogge @ December 26, 2011
